Inget nytt från S

För första gången på länge så öppnar Stefan Löfven munnen och säger vad socialdemokraterna vill (SvD Brännpunkt). De vill ha en bättre vård och är för utveckling och forskning inom Life Science. Alltid något. Men något att skriva en artikel om? Och är det nytt? Har de inte velat det förut? 

Jag skulle kunna skriva under på alltihop. Vi skiljer oss inte ett dugg i att jobben är viktiga för välfärden, att Sveriges position som medicinskt föregångsland dalar sedan länge och att vi behöver satsa mer på forskning.

Men, handen på hjärtat Stefan Löfven, leder er politik verkligen till det du säger dig eftersträva? Att höja skatterna på jobben och dra undan pengar från kommunerna och landstingen leder vare sig till fler jobb eller mer resurser till vården. Att ifrågasätta vinster och privata företags existensberättigande i vården gör inte att fler vill satsa och investera i Sverige. Att motsätta sig alla alternativ och valfrihet leder inte till att fler vågar satsa långsiktigt på Sverige, det skapar tvärtom osäkerhet om vart vårt land är på väg. Att förbjuda sjukhusen att operera utländska patienter leder inte till att svensk vård uppmärksammas mer utomlands, tvärtom.

Massor genomförs nu för att förbättra alla olika delar av vården. Kvalitetsregister byggs upp, vilket underlättar forskningen. Vårdbranschen öppnas för företagande och innovationer i och med vårdval, apoteksomreglering och satsningar på eHälsa. Swecare satsar mer på att exportera svensk vård. Den senaste forskningspropositionen innehåller mycket om vikten av att kommersialisera forskningsresultaten, att vi ska få fram nya produkter också. Vi försöker förmå landstingen att utveckla vårdvalen så att de främjar deltagande i klinisk forskning. Vi storsatsar på att förbättra sjukvården för de mest sjuka äldre i form av sammanhållen vård, läkemedelsgenomgångar, utbildningsinsatser etc.

Men S-artikeln är ju så förtvivlat okonkret och otydligt, ger inga besked alls. Floskelbingo. Hur mycket vill de satsa? På vad? När? Hur? Till vem? Var? Artikeln ger fler frågor än svar. Trist att de inte ägnar sig åt verklig förnyelse.

Högre skatt för ungdomar

Nu verkar de fyra oppositionspartierna ha enats om att höja skatten på ungdomsjobben med över 10 miljarder kronor. Det är verkligen bedrövligt. Oansvarigt.

Finns det någon som på allvar tror att höjda skatter på arbete leder till att fler arbetar? Annars brukar ju höga skatter på tobak, alkohol och annat motiveras med just den avhållande effekten...

Vi har halverat arbetsgivaravgifterna för ungdomar upp till 26 år för att de ska få en bättre chans till jobb. Vi har infört stöd för att de som står längst från arbetsmarknaden ska bli mer attraktiva för arbetsgivarna, sk nystartsjobb och instegsjobb.

En ungdom med bruttolön på 16 500 kronor i månaden skulle i normalfallet kosta arbetsgivaren 21 684 kronor, men tack vare våra reformer är det bara 13 875. Vilken effekt tror de röd-grön-svarta att det får om man höjer priset för att anställa unga med flera tusen kronor i månaden? Det är väl rätt uppenbart att caféer, affärer, äldreomsorgen och andra ställen där unga ofta får sina första jobb inte längre skulle ha råd med så många anställda. Alternativt växer svartjobben...

Den som tror att 10 miljarder i höjda skatter inte påverkar jobben måste vara både blind och döv.

Jag skulle säga att det är ett slag mot både ungdomarna och mot välfärden. Ungdomarna behöver jobben. Välfärden behöver ungdomarna som jobbar, både deras arbetsinsatser och de skatteintäkter de bidrar med.

Sen är det rätt trist att oppositionen dessutom bara kan enas om att vara emot. Vad är de för? Vad vill de göra gemensamt? Ska det bli stora höjningar av bidragen och a-kassan som S och V vill? Och hur många nya jobb ger det till ungdomar?

DN, Expressen,

Initiativ om glasögon och assistans

Så har vi i utskottet justerat ett betänkande om funktionshinder. Låter inte så sexigt kanske, men är ett viktigt dokument och handlar om olika motioner om personlig assistans, glasögonbidrag, ledsagarservice och hjälpmedel, dvs högst dagsaktuella frågor. Debatt och röstning i Kammaren blir 2 maj.

Vi ger regeringen ett kraftfullt och närmast enigt stöd i vad som nu ska göras.

För att ta den personliga assistansen först. Lagen om stöd och service (LSS) är en borgerlig reform som vi verkligen slår vakt om. Vi ska säkra att de som behöver omfattande stöd för att klara sin livsföring också får det. På det stora hela ser vi att antalet personer som får personlig assistans ökar. Förra året fick 16 303 personer personlig assistans, vilket ska jämföras med 14 124 år 2006 (+15%). Den genomsnittliga hjälptiden har ökat från 100,6 timmar/vecka till 113,1 under samma tid visar underlag som vi har fått från Försäkringskassan.

Samtidigt ser vi alla exempel i tidningarna på personer som blivit av med sin assistans eller fått minskad tid. Det är viktigt att gå till botten med detta och inte bara gå på tidningsartiklar. Därför låter regeringen nu kartlägga vad neddragningarna beror på - en mer enhetlig bedömning i landet från Försäkringskassans sida som gör att man blir strängare på vissa håll, om hjälpbehoven har minskat, stramare regeltolkning eller något annat. Det handlar också om att se vilket stöd de personer som fått minskad tid får i stället genom stöd av andra lagar. I december kommer en första avrapportering.

Sen kommer vi till glasögon för barn. Så här i Majblommetider är det högst aktuellt. Alla barnfamiljer har tyvärr inte råd med glasögon åt sina barn och det är naturligtvis ett problem. Barn måste kunna se ordentligt, inte minst för att kunna följa med i skolan. Vissa landsting ger ett bidrag, andra inte och det varierar till vilken ålder bidrag ges och hur mycket. Det ska nu kartläggas av Institutet för arbetsmarknadspolitiska studier (IFAU) så att vi vet hur det faktiskt ser ut. Sen förtjänar det också att påpekas att socialtjänstlagen är tydlig i att man kan få ekonomiskt bistånd för glasögon om behovet kan styrkas av en optiker eller läkare.

Men det grundläggande problemet är att många inte har tillräckligt med pengar och den fattigdomen och utanförskapet det medför måste vi bekämpa på bred front. Det handlar främst om jobb, jobb och åter jobb. Det är den säkraste vägen bort från fattigdom. Här genomför vi ett batteri av insatser, men det är en annan fråga...

Äldre är också individer

Tyvärr finns ofta en ganska kollektivistisk syn på äldre, i synnerhet om man bor på ett särskilt boende. Behoven förutsätts vara tämligen lika från person till person och någonstans här tror jag att de exempel på vanvård och bristande kvalitet vi sett har sitt ursprung. De äldre tillåts inte vara individer, de individer de varit hela livet.

Vår nobelpristagare Thomas Tranströmer uttrycker det så här:

”Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd bär sina årsringar. Det är summan av dem som är jag. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.”

Alldeles för ofta ser man bara spegelbilden och glömmer att dessa äldre personer haft meningsfulla jobb och fritidsintressen, de har varit barn och suttit på bryggan med fötterna i vattnet och drömt om sin framtid.

Krav ställs oftast på kollektiv nivå på boendeenhet, utan att man tar hänsyn till att det är olika personer som bor där trots att det är varje person ska ska få en omsorg som är anpassad just utifrån hans eller hennes behov.

Här fanns mycket av konflikten om äldreomsorgen mellan partierna i vintras. MP ville lagstifta om minimibemanning och S och V var inte sena att haka på. Det skulle vara personaltäthetsnormer för respektive boendeenhet. De kollektivistiska partierna glömde, som vanligt, bort individerna.

Dessbättre tvingade vi dem att backa i riksdagen för några veckor sedan. Det är de äldres individuella behov som ska avgöra bemanningen. Eftersom behoven varierar från person till person och över tid så går det inte att ha fyrkantiga normer på hus-nivå. En enig riksdag har slagit fast just detta och det känns som en stor seger för oss moderater.

Den biståndsbedömning som görs av kommunerna innan en person flyttar in på särskilt boende måste bli tydligare i vad den äldre har för hjälpbehov. Beslutet måste uttryckas i termer vad man behöver hjälp med, inte att man behöver på ett särskilt boende.

Idag presenterar Socialstyrelsen (SvD) förslag till riktlinjer för demensvården som har just detta perspektiv, vilket känns otroligt välkommet. Bort med kollektivismen och fram för individerna!

Aftonbladet, SR,