Variationsrik dag, och den är inte slut än. Försvarsministern avgår. Vi har justerat betänktande om läkemedel i utskottet, där S-V-MP tvingats backa från tidigare krav om en "Lex Gulli". Träffat Vårdhundskolans fantastiska chef som berättade om hur äldre, sjuka och barn kan fås att må mycket bättre med tränade hundar. Och nyss avslutades debatten om assisterad befruktning och vi vann voteringen.
För att ta det sista först. Det var en ganska intressant debatt med klart ideologiska inslag. Jag tänker mest på statens roll. Jag håller håller gärna med dem som säger att barn aldrig kan vara någon rättighet. Men bör det å andra sidan vara ett förbud att skaffa barn? Ska staten hindra ansvarsfulla kvinnor från att bli mammor därför att de är ensamstående? Nej, här är gränsen för statens inblandning i våra liv passerad. Jag jobbar för mer individuell frihet och färre statliga pekpinnar. Med stor majoritet (255-36) har vi gett regeringen i uppdrag att skyndsamt återkomma till riksdagen med ett förslag som upphäver förbudet.
Vänsterpartisten Eva Olovsson var nästan värst när hon pläderade mot en förutsättningslös utredning om surrogatmödraskap. Hon är rädd för vad mer kunskap och underlag kan föra med sig. Hon sa att "vi inte vill att kvinnors kroppar ska användas för det". Har staten en självklar rätt att bestämma om allas våra kroppar? Tydligen för kommunisternas parti, men inte för mig i alla fall. Tänk om kvinnorna det berör kunde få ha ett ord med i laget också. Därmed inte sagt att jag tar ställning vare sig före eller emot surrogatmödraskap, frågan är komplicerad och behöver utredas. Det är vänsterns synsätt jag vänder mig emot.
Jag tycker också att Göran Hägglund går för långt när han säger att vi gör barn till accessoarer i Expressen idag. De många mammor och pappor som är ensamstående föräldrar känner sig nog lite ifrågasatta. Själv ser jag inte att en parrelation avgör lämpligheten som förälder. Ensamstående kan älska, vårda, uppfostra och ge trygghet till barn precis lika mycket som sammanboende föräldrar.
Jag läste en intressant artikel av Thomas Gür i senaste numret av NEO. Han skriver att "KD skulle kunna bli ett riktigt stort borgerligt parti, men då måste man överge underlivsfrågorna". Det ligger något i det. Fast det stora breda borgerliga partiet som står på individernas och familjernas sida mot en allsmäktig stat finns förstås redan. Nya Moderaterna.
SvD, Aftonbladet,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar